Tillverkning av bambuviskos
Bambu är det man på textilspråk kallar kemofiber med underkategorin regenererande fibrer. Regenererande fibrer tas fram från naturens egna kemiska processer och utvinns ur bambu, trä, bomullsavfall och liknande växter och växtdelar med ett högt innehåll av cellulosa. De har ofta en vacker glans och skrynklar mindre samt är lättare att få rena.
Det hela började med utvecklingen av viskos i slutet av 1800-talet. Sedan kom tillverkningsmetoden Lyocell till i början av 1990-talet eftersom man ville ha en tillverkningsmetod med en mindre påverkan på miljön.
I grova drag delas växtmaterialet först i mindre bitar (träflis). Därefter löser man upp det till en gröt och cellulosan dras ut. Den sirapsliknande substansen kallas för schmelze. Sedan pressas massan igenom en spinndosa, vilket är en tratt med små hål.
Det garn som bildas dras ut till önskad tunnhet, varefter fibrerna kyls ned, tvättas och torkas för att till sist samlas i nystan av oändligt långt filamentgarn.
Tillverkning med Lyocell-metoden
Lyocellmetoden liknar till stor del den ovan beskrivna processen. Men med den viktiga skillnaden att Lyocellmetoden föregår i ett slutet kretslopp och att kemikalier som används i nedbrytningsprocessen återanvänds.
Just dessa kemikalier som behövs i nedbrytningsprocessen har man ännu inte lyckats hitta något miljövänligt alternativ till. Därför har man skapat ett system som återvinner omkring 99% av kemikalierna. Dessutom kräver denna metod betydligt mindre mängder vatten än den klassiska tillverkningen av viskos.
Det är också bra att känna till att Lyocell är samma sak som Tencel. Men namnet Tencel får endast användas när det kommer från den österrikiska fabriken Lenzing, som förövrigt är den fabrik som har kommit längst i arbetet att hitta miljövänliga produktionsmetoder.
En stor del av de plagg vi säljer här hos Copenhagen Bamboo är FSC®- och OEKO-TEX certifierade. Du kan läsa mer om FSC®-certifieringen här och OEKO-TEX certifieringen här.